Ny enkrona

Som ni kanske vet ska Riksbanken minska minnesmyntutgivningen och använde de reguljära mynten för att uppmärksamma olika händelser och jubileer i stället. I ett pressmeddelande avslöjar Riksbanken i dag att 2009 års enkrona kommer att uppmärksamma att det är 200 år sedan Sverige och Finland skildes åt.

Jag tycker detta initiativ att använda de reguljära mynten är fenomenalt trevligt . De får ju mycket mer spridning än minnesmynt vilket uppmärksammar händelsen mer, samtidigt som det kommer bli ett trevligt samlarområde. Vi har ju sedan tidigare två stycken reguljära mynt som använts på dylikt sätt; FN:s 50-årsjubileum på 5-kronan 1995, och enkronan år 2000, till millennieskiftet.

Romersk arkitektur

Jean Elsens auktion nr 97 finns att beskåda på nätet. Som vanligt en mängd trevliga antika och medeltida mynt. Denna katalog innehåller även del 2 i A. Sendens intressanta samling med romerska mynt. Hela samlingen är inriktad på romersk arkitektur och mynten avbildar tillsammans en mängd tempel, pelare, triumfbågar med mera. De håller kanske inte någon toppkvalité, med undantag av någon ass från Domitianus, som sticker ut något. Hur som helst är det en mycket trevlig typsamling för den som är intresserad av romerska mynt och romersk arkitektur.

Den intresserade bör kolla in lot nr 327-480.

Bondes medaljer

Glöm inte att titta på medaljerna från Bondes samling. De säljs genom mynthandeln Künker i oktober. Medaljerna finns ännu bara i pdf och hittas på Künkers hemsida.

Kontanternas höst?

Det senaste året har de svenska bankerna noterat en minskad efterfrågan på mynt och sedlar. Är det ett steg närmare det kontantlösa samhället? För drygt ett år sedan hade The Economist rubriken ”The end of the cash era” på första sidan.

Som procent av BNP har andelen sedlar och mynt i omlopp mer än halverats sedan 1950-talet, från cirka 10 procent till omkring 3,5 procent. Den sista december 2007 uppgick utelöpande sedlar och mynt till 114 miljarder kronor. För att möta det minskade behovet av kontanter kommer Riksbanken att sälja en del av sin valutareserv för att köpa sedlar av bankerna.

Om detta skriver Dagens Nyheter och naturligtvis Riksbanken i sitt pressmeddelande.

Under de senaste femton åren har emellertid utvecklingen planat ut. Användningen av kontanter har inte minskat på samma sätt som tidigare. I nominella termer har mängden kontanter faktiskt ökat. Tittar vi på statistiken över uttag i uttagsautomaterna så finner vi att det samlade transaktionsvärdet har legat ganska konstant runt 275 miljarder kronor per år under hela 2000-talet. Antalet kontantuttag har legat runt 320 miljoner.

Betyder detta att vi nått en nedre gräns för hur mycket kontantanvändningen kan minska? Jag tror inte vi ska vara säkra på det. Dels kan vi notera de senaste månadernas nedgång i efterfråga. Kontanter är även fortfarande dyra att transportera och hantera och senare års rån på värdetransporter har inte gjort hanteringen billigare. I slutändan är det vi som konsumenter som på olika sätt betalar de kostnaderna. Bankerna ”klarar” sig alltid. Men att vi svenskar gillar våra kontanter mer än de flesta bedömare trodde för några år sedan, det måste vi nog konstatera.

Även om utvecklingen är sådan att användningen av kort har ökat snabbt, checken har försvunnit, gireringar, överföringar och autogiro används allt mer och marknaden utvecklas kring e-handel, tror jag att det kontantlösa samhället är lika långt borta som det papperslösa samhället var när man började tala om det en gång i tiden (tror jag fick till bloggens hittills längsta mening här). Det kommer alltid att finnas ett behov av sedlar och mynt, även om de kontanta transaktionerna fortsätter minska som andel av BNP. Kontanter är ett effektivt betalningsmedel för vissa ändamål och kommer att fortsätta att vara det. Trots den digitala utvecklingen dignar dagens kontor av papper.

Det skulle vara läckert om jag blev motbevisad. Det ser jag gärna fram emot. Talar vi om en mer avlägsen framtid och i geografiskt små områden blir utgångsläget även ett annat.

Skrivlogg 6

Det är nästan en månad sedan jag skrev något i skrivloggen. Orsaken till detta är att jag har haft en del andra bestyr. Det är dock inte hela sanningen. Att studera förordningsväsendet är i sanning en splittrad sysselsättning. Det finns inte några standardverk eller skrivna synteser av tidigare forskning. Man lämnas att studera en rad olika discipliner på egen hand. Detta tar tid då jag inte är insatt i alla områden. Eftersom detta är ett frivilligt arbete låter jag det ta den tid det tar. När jag förförs av sidospår och historiska vindlingar låter jag mig föras med av strömmen av information som kommer emot mig. Det är ett mycket intressant arbete och bara en bråkdel av det jag finner kommer att finnas med i artikeln. Min långsiktiga målsättning är att lära mig så mycket som möjligt om förordningsväsendet i sin helhet. Jag har troligtvis ingen aning om vad jag gett mig in på.

Min gissning är att det är förordningsväsendets bredd som gör att det har trillat mellan flera olika discipliner. Dessutom uppträder det i en teologisk miljö på grund av uppläsandet av kungörelser i kyrkan. Detta har gjort att många hänvisar till det som ett teologiskt material. Det mesta av forskningen har även utförts på just de förordningar som rör bönerna och kyrkan. Innehållet är dock till största del av världslig natur. Senare års forskning i svensk kyrkohistoria har varit mycket behjälplig. För att förstå myntförordningarna har jag vänt mig till såväl numismatik och historia som ekonomisk historia, kyrkohistoria, teologi, kommunikationsforskning, presshistoria, tryckerihistoria med mera. Jag har studerat tryckpressar, och gjutna stilar såväl som papperstillverkning.

Någonstans i denna samling av vetenskaper finns sanningen om myntförordningarna. Kanske kan jag hitta en bit av den.

Diskussionen fortsätter

Diskussionen om det myntfynd som gjordes vid utgrävningarna på historiska museets bakgård fortsätter på olika håll. I går intervjuades Marie Svedin i morgonpasset. Deras reporter var även själv där och grävde.

Även en annan blogg för en diskussion kring det lilla myntfyndet. De väljer att kalla det för ett ”roman coin prank”.

Staatliche Museen zu Berlin

Jag vill gärna tipsa om den sökbara databas som myntkabinettet i Staatliche Museen zu Berlin har tillgängligt på nätet. Nyheten från de senaste dagarna är att de har gjort den tillgänglig på engelska. Åtminstone det omgivande interfacet. Uppgifterna är fortfarande på tyska. Talar man lite numismatiska borde det inte vara några problem för den icke tysktalande.

Det skulle naturligtvis vara fantastiskt om flera museer kunde använda en gemensam databas. Kanske hellre att det finns en större server dit dom kopplar sina egna databaser och kan ladda upp informationen. En gemensam europeisk databas – det skulle vara nåt de…

Har ser vi Staatliche Museen zu Berlins snygga exemplar av ”baretten”. Objekt nummer 18202119.

 

Arkeolog för en dag

På bloggen Arkeolog för en dag kan man läsa mer om det romerska myntet som hittades vid historiska museet. Det går naturligtvis även att läsa om projektets verksamhet i övrigt. Rekommenderas!

Myntfynd vid museum

Historiska museet kommer under en tid att satsa på publika utgrävningar för att locka och inspirera allmänheten. Troligtvis kan utgrävningarna få ännu större intresse sedan en tioårig flicka från Schweiz hittat ett romerskt mynt från Neros tid på Historiska museets innergård. En lyckad skattjakt för flickan. Dock är det lite svårt att avgöra om det är ett ”äkta” fynd. Kanske är det slarv av personal på museet. De flesta föremål som hittats på museets mark är från 1600-talet. Det är dock möjligt att myntet kan kasta ljus över några andra äldre föremål som kan vara samtida med myntet. Till exempel en del keramik och en glasskärva.

Svenska dagbladet

Dagens nyheter

Myntens mervärde och kärleken till hobbyn

Att uppskatta mynt i god kvalité är en sak. Det är dock så mycket mer än myntet man köper när man köpen ett lyxmynt i hundratusenkronorsklassen. Det klockrena exemplet är kanske den så kallade sturemarken (om man skall kalla det mynt) som nu auktioneras ut, eller varför inte de tidiga dukaterna. Sällsynthetsmässigt kan det finnas mynt som är svårare, men sedan gammalt har stormynten fått en speciell status. När ett föremål betingar sådana priser händer något. Myntet förblir det samma rent fysiskt medan det även blir en statussymbol. Hela idén bakom branding är att skapa ett mervärde – en produkt som är mer än produkten själv. Mynt i högre valörer har i min mening helt enkelt haft bättre marknadsförare än mindre valörer. Det man i och för sig kan invända med här är att större valörer som sådana ofta är svårare att få fatt i, även om det finns småmynt med vissa årtal eller varianter som är lika sällsynta som ett visst dalermynt från till exempel 1540. Men vad är det man är ute efter?

För min del rör det sig ofta om samtidskänsla och en god historia. Detta kan man ofta få sig till livs lika mycket i en ettöring som i en riksdaler.

Den irländske skribenten och dramatikern George Bernard Shaw (1856-1950) skulle säga att samma fenomen som ligger till grund för stormyntens värde även är grunden till kärlek vilket han uttrycker så här: ”Love is to greatly exaggerate the difference between one woman and another.”

Vad gäller kärlek så förhåller jag mig något skeptisk till en sådan cynism. Även om en vän till mig pratar i varmare ordalag om sin myntsamling än om sin flickvän, så vill jag nog trots allt stå upp för en kärlek bortom kvalitetsskalor och XR-märkningar.