Island – del 2

av Werner

Detta inlägg är en fortsättning från den 25:e maj om islandsresan.

Museets samlingar ägs och sköts av Centralbanken och är beläget på bottenplanet i deras lokaler. Det är gratis att gå in och beskåda mynten. Den som är van vid de stora europeiska kontinentala myntmuseerna slås nog närmast av den trevliga arkitekturen och miljön i detta museum. De har inga långa rader med mynt från många århundraden att visa upp. Islands egna penninghistoria sträcker sig endast två hundra år tillbaka i tiden, närmare bestämt till 1778. Detta år indikerar dock bara att det på danska sedlar trycktes en isländsk text på frånsidan. Dessa sedlar cirkulerade troligtvis inte ens i speciellt stor utsträckning på Islands på grund av handelsrestriktioner. Först 1886 skaffade sig Island en helt egen valuta.

Om man tycker att den isländska mynthistorien har för lite att erbjuda för att locka till samlande tycker jag man ska ta sig en titt på sedlarna. De är mycket vackra och finns snyggt avbildade i en pdf som finns tillgänglig på centralbankens hemsida.

http://www.sedlabanki.is/?PageID=276

Utöver sina inhemska mynt kan man på museet stoltsera med en liten samling antika mynt samt en hel del mynt som först dit genom olika expeditioner, från kontinenten eller de brittiska öarna, under århundradena. Totalt innehåller samlingarna 20 000 mynt och 5 000 sedlar.

Det antika Grekland. Som ni ser är det ganska glest mellan de representerade myntorterna.

I stort sett alla arkeologiska fynd som görs på Island inklusive mynten finns hos nationalmuseet, som också är väl värt ett besök. Här står jag och studerar ett undantag som utgörs av en hord av sena 1600-talsmynt från flera olika europeiska länder, men till en övervägande del brittiska.