Month: juli, 2008

Snurrande mynt!

Snurrande mynt? Ja, varför inte! Myntverket i Perth i Australien har gett ut ett minnesmynt över Yuri Gagarin, första människan i rymden. Man kallar myntet ”silver proof orbital coin”.

De flesta mynt kan snurra i väg på det ena eller andra sättet. Detta mynt snurrar dock mer än vanliga mynt. Myntet består av flera sammansatta delar som kan snurra runt varandra för att symbolisera färden i rymden med jorden som centrum.

Jag gillar idén för just detta mynt, men det får inte bli nån vana.

Annonser

Lyckad mässa

Myntmässan som ägde rum i Olofström i lördags var en lyckad tillställning. Innan det var dags att öppna köade ett tretiotal personer utan för dörren, sedan flöt det på hela dagen. För mig var det första gången jag besökte myntmässan i Olofström – det kommer att bli fler gånger.

De samlare som i främsta rummet håller sig till Stockholmstrakten, och någon gång åker till frimynt i Helsingborg, missar något. Jag har själv länge samlat på det sättet och främst rört mig i dom trakterna, men mycket går då förbi. Det finns mängder med handlare och samlare med många fina mynt som jag aldrig träffat någon annan stans än på mässan i Olofström. Jag har verkligen vidgat mina vyer.

Här ser vi Dan Carlberg (till höger) vid sitt bord med en nyfiken kund. 

När mässan var slut verkade både säljare och köpare nöjda, så allt var i sin ordning. Själv fick jag fatt i några förordningar.

Läs lite om mässan i lokaltidningar och lyssna på radio. Här nedan lägger jag upp några länkar.

Sveriges radio   (lyssna även på intervjun med Mikael Persson från Linköping som besökte mässan)

Blekinge läns tidning

Sydöstran

Mandelas minnesmynt

Nelson Mandela fyller i dag 90 år. För att hedra detta låter man i Sydafrika prägla ett mynt till hans födelsedag.

Hur Mandela kommer fira sin födelsedag berättas i DN

Myntet visas på South African reserve Bank.

Finns även en liten film på youtube som visar när Mandela får det första myntet.

Olofström

I helgen bär det av söderut. Det är dags för sommarens myntmässa. Det hela äger rum på lördag i Folkets hus i Olofström.

Bland utställarna nämns bl.a. Antikboden i Lund (Floberg), Monetarium (Hallström), Antikören (Ottosson) Pecunia/Numikon/Ticalen (Mattsson & Jonasson), Lunds Mynthandel (Jönsson), Hamrin & Svahn i Grödinge, J. Melin Mynt i Nättraby och Erik Svenonius Mynthandel i Malmö.

Fri information?

I dagar då FRA-lagen diskuteras, piratkopieringen frodas och informationsteknologin expanderar ställs en fråga på sin spets; vad gör vi med informationen?

Förr i tiden gavs det ut matriklar över medlemmarna i Svenska Numismatiska Föreningen. Även vissa klubbar använde matriklar. Tanken var att man skulle kunna få kontakt med likasinnade. Detta innebar att man i matrikeln även kunde skriva ut vad vederbörande hade för samlarområde. En otrevlig bieffekt av detta var att en ohederlig person kunde se vilka som samlade på till exempel svenska medeltidsmynt och sedan ta sig hem till personen för ett litet välriktat inbrott.

Allt kan brukas och missbrukas. Detta gäller vin, spel, motion och mat så väl som kunskap och information.

I dagens nätupplaga av Dagens Nyheter påvisas ett nytt problem som Riksantikvarieämbetet ställs inför. Deras arbete med tjänsten Fornsök utnyttjas av oädla personer som söker egen vinning i att söka upp platser som beskrivs i databasen för att bedriva egen skattjakt. Som vanligt ett litet fåtal som förstör för majoriteten av genuint intresserade som vill gagna kunskapsutvidgningen som korrekt utförda utgrävningar innebär.

Både medlemsmatriklarna och Fornsök har således utsatts för liknande missbruk. Frågan är nu om Riksantikvarieämbetet verkligen ska behöva stänga ner denna tjänst för att låta den följa samma öde som matriklarna? Man söker efter en tillfredsställande lösning.

Myntsnack

Jag följer flera diskussioner på internet som rör mynt. Chatten på Tradera och ”Svenska mynt på nätet” och nu senast några intressanta inlägg på Peter Englunds blogg. Det är uppenbart att folk berörs av dessa små objekt. Kanske är de en mycket bra pedagogiskt länk till det förflutna. Alla vet vad ett mynt är. Alla har hållit i mynt och vet vad de är till för. Användningsområdena och tillvägagångssätten var de samma för 2600 år sedan som de är i dag. Detta gör att alla kan relatera till dessa små tillsynes obetydliga saker. Tillsammans har de dock kommit att utgöra en enorm kraft som har förändrat världen i sina grundvalar.

Mynten är även världshistorien första massproducerade föremål vilket gör att vem som helst kan bli ägare till tvåtusenåriga artefakter. Men det är kunskapen om föremålen som är nyckeln. Jag citerar Peter Englund:

Werner och Johannas kommentarer faller samman på ett intressant vis: nu när jag vet att den högra slanten myntades under Constantius så får det, med ens, en helt annan status, aura, i mina egna ögon. Det är nu det märkvärdigaste myntet. (Vilket visar på en ofta glömd självklarhet: hur fullkomligt centralt, ja oundgänglig kunskap är för att ladda platser och ting. För en människa utan historisk kunskap är världen en tämligen tom plats.)

Ny bok

Fick i dagarna del tre i serien Studia Numismatica Upsaliensia. Doften av nytryckt bok spred sig i rummet när jag öppnade kuvertet.

Det är en mycket trevlig bok som beskriver ”Svenska vikingatida och medeltida mynt präglade på fastlandet” i Uppsala myntkabinett. Ansvarig utgivare är Harald Nilsson som nu går i pension från sin tjänst vid myntkabinettet i Uppsala.

Kjell Holmberg har skrivit en kommentar till varje myntherre som finns representerad i boken. Jag tycker verkligen om Kjells sätt att skriva. Han presenterar myntherren i en eller ett par meningar och går sedan direkt på det väsentliga; det vill säga myntningens karaktär under just den myntherren. Den som önskar en historiebok hittar själv detta på annat håll. Kjell har stenkoll på sina medeltidsmynt och förmedlar sina kunskaper på ett lättfattligt och stilrent sätt.

Jonas Rundberg har fotograferat mynten och lagt upp dessa i katalogdelen. ALLA 526 beskrivna mynt finns avbildade. Tillsammans har Kjell och Jonas utformat texterna till katalogen.

 TACK till Kjell, Jonas och Harald

Under strecket

I dagens under strecket i Svenska Dagbladet recenserar Lars Magnusson boken Power and Plenty: Trade, War and the World Economy in the ­Second Millennium (Princeton University Press). Bokens författare Ronald Findlay och Kevin O’Rourke har tillsammans skapat en sammanhängande berättelse om globaliseringens vågor under det senaste årtusendet. De har med detta fyllt ett tomrum då ingen bok tidigare beskrivit denna historia på ett sammanhängande sätt, åtminstone inte med ett så långt perspektiv.

Läs artikeln här.

De gör det med bravur. Författarna kombinerar en vass analys med ett diger empiriskt material och för en svepande blick över tusen år av globalisering och avglobalisering.

Som ekonomhistoriker tenderar man att se på saker och ting i det långa perspektivet. Detta gäller naturligtvis speciellt de ekonomiska företeelserna i våra samhällen. Det är då möjligt att föra en lugnande han över debatten och förklara att det som sker nu inte är något nytt och peka på liknande företeelser i det förgångna. Ekonomer utan historisk kunskap i sitt ämne kan dock stå gapande och med panik i bröstet se hur börsen rasar, eller glädjas åt sina vinster när den vänder uppåt med tillsynes evig kraft. Allting återkommer men i nya skepnader, både uppgångar och nedgångar. Så är det även med globaliseringen.

I globaliseringens spår har varor transporterats runt hela jorden för att möta tillgång och efterfrågan. Detta har naturligtvis även lett till att mynten och pengarna har färdats i deras fotspår – eller är det tvärt om? Numismatikernas myntfynd berättar om fjärrhandel och globalisering. I myntfynden ser vi även spår av uppgångar och nedgångar i samma form som globaliseringens vågor. Även myntfynden talar således för Findlays och O’Rourkes teorier.

Om man ska lyfta upp några punkter ur den svenska historien som ett tillägg till boken kan sägas att globaliseringen mot slutet av 1800-talet gått längre än nu. Då var nämligen arbetskraften mer rörlig över nationsgränserna. Före första världskriget pågick en omfattande emigrationen främst till den amerikanska kontinenten. Sverige tappade en fjärdedel av sin befolkning genom utvandring. Mellan 1890 och 1910 flyttade 10 procent av världens befolkning permanent från ett land till ett annat. Under det senaste kvartseklet var omflyttningen endast mellan 1 och 2 procent.

Det man i allmänhet syftar på när man talar om globalisering är, tror jag, den ökade rörlighet, som har inträffat på kapitalmarknaden under de senaste 20 åren och som hänger samman med avregleringarna av dessa marknader. För Sveriges del går det tillbaka till mitten av 1980-talet, då avregleringen av kapitalmarknaderna började. Kulmen på avregleringsprocessen nåddes när de sista delarna av valutaregleringarna avskaffades 1989 och kapitalrörelserna över våra gränser därmed blev fria.

Men inte heller detta är nytt. Före 1914 var kapitalet fritt rörligt över nationsgränserna. Då förekom omfattande direktinvesteringar över nationsgränserna. Då byggdes det svenska järnvägsnätet upp och den svenska vattenkraften ut med hjälp av utländskt kapital. Men jag tror ändå att avregleringen av kapitalrörelserna över nationsgränserna uppfattas som något nytt och att det är den förändring i politiken under efterkrigstiden som mest förändrat villkoren för den ekonomiska politiken. Det som folk uppfattar som globalisering är nog just detta i kombination med att den nya informationstekniken gör att alla transaktioner går mycket snabbare än tidigare. Ingen behöver i dag släpa på tjugo kilo tunga kopparplåtar för att bedriva utrikeshandel. I stället för ryggont riskerar dagens investerare eller handelsman att få musarm.

Tackar

Jag vill tacka alla läsare för visat intresse. Bloggen har nu haft en bra bit över tusen besök trots dess ännu korta liv och det faktum att det är sommar. Detta uppmuntrar och glädjer mig. Hoppas intresset håller i sig och kanske ökar till hösten då det blir fler matnyttiga och roliga saker att skriva om.

Tusen tack!

Skrivlogg 5

Stapplar vimmelkantig ut från biblioteket och bländas av solen trots att klockan är över sju.

Arkivjobbet är igång och likaså en strukturering av myntförordningarna under perioden 1700-1720.

När jag avbryter arkivjobbet så sent får jag svårt att släppa ämnet. Problem med att varva ner uppstår och jag får sedan även svårt att sova. Hjärnan mal på som en torktumlare och där inne studsar förordningar, nödmynt, referenser, anteckningar och allsköns tankar omkring.

Även känslan om jag överhuvudtaget åstadkommit något vettigt under dagen uppstår, likaså en känsla av ofullkomlighet i likhet med den känsla man kan ha inför en inlämningsuppgift i någon grundkurs på universitet som känns olustig. Som tur är brukar en genomgång av anteckningarna dagen efter visa att man faktiskt tog något litet steg framåt.

När man tar dom första spadtagen i ett nytt material kan det dock kännas överväldigande innan en struktur infinner sig. Nu känns det faktiskt som om det finns en struktur nånstans i bakhuvudet som sakta letar sig fram.    Sakta…