Under strecket

av Werner

I dagens under strecket i Svenska Dagbladet recenserar Lars Magnusson boken Power and Plenty: Trade, War and the World Economy in the ­Second Millennium (Princeton University Press). Bokens författare Ronald Findlay och Kevin O’Rourke har tillsammans skapat en sammanhängande berättelse om globaliseringens vågor under det senaste årtusendet. De har med detta fyllt ett tomrum då ingen bok tidigare beskrivit denna historia på ett sammanhängande sätt, åtminstone inte med ett så långt perspektiv.

Läs artikeln här.

De gör det med bravur. Författarna kombinerar en vass analys med ett diger empiriskt material och för en svepande blick över tusen år av globalisering och avglobalisering.

Som ekonomhistoriker tenderar man att se på saker och ting i det långa perspektivet. Detta gäller naturligtvis speciellt de ekonomiska företeelserna i våra samhällen. Det är då möjligt att föra en lugnande han över debatten och förklara att det som sker nu inte är något nytt och peka på liknande företeelser i det förgångna. Ekonomer utan historisk kunskap i sitt ämne kan dock stå gapande och med panik i bröstet se hur börsen rasar, eller glädjas åt sina vinster när den vänder uppåt med tillsynes evig kraft. Allting återkommer men i nya skepnader, både uppgångar och nedgångar. Så är det även med globaliseringen.

I globaliseringens spår har varor transporterats runt hela jorden för att möta tillgång och efterfrågan. Detta har naturligtvis även lett till att mynten och pengarna har färdats i deras fotspår – eller är det tvärt om? Numismatikernas myntfynd berättar om fjärrhandel och globalisering. I myntfynden ser vi även spår av uppgångar och nedgångar i samma form som globaliseringens vågor. Även myntfynden talar således för Findlays och O’Rourkes teorier.

Om man ska lyfta upp några punkter ur den svenska historien som ett tillägg till boken kan sägas att globaliseringen mot slutet av 1800-talet gått längre än nu. Då var nämligen arbetskraften mer rörlig över nationsgränserna. Före första världskriget pågick en omfattande emigrationen främst till den amerikanska kontinenten. Sverige tappade en fjärdedel av sin befolkning genom utvandring. Mellan 1890 och 1910 flyttade 10 procent av världens befolkning permanent från ett land till ett annat. Under det senaste kvartseklet var omflyttningen endast mellan 1 och 2 procent.

Det man i allmänhet syftar på när man talar om globalisering är, tror jag, den ökade rörlighet, som har inträffat på kapitalmarknaden under de senaste 20 åren och som hänger samman med avregleringarna av dessa marknader. För Sveriges del går det tillbaka till mitten av 1980-talet, då avregleringen av kapitalmarknaderna började. Kulmen på avregleringsprocessen nåddes när de sista delarna av valutaregleringarna avskaffades 1989 och kapitalrörelserna över våra gränser därmed blev fria.

Men inte heller detta är nytt. Före 1914 var kapitalet fritt rörligt över nationsgränserna. Då förekom omfattande direktinvesteringar över nationsgränserna. Då byggdes det svenska järnvägsnätet upp och den svenska vattenkraften ut med hjälp av utländskt kapital. Men jag tror ändå att avregleringen av kapitalrörelserna över nationsgränserna uppfattas som något nytt och att det är den förändring i politiken under efterkrigstiden som mest förändrat villkoren för den ekonomiska politiken. Det som folk uppfattar som globalisering är nog just detta i kombination med att den nya informationstekniken gör att alla transaktioner går mycket snabbare än tidigare. Ingen behöver i dag släpa på tjugo kilo tunga kopparplåtar för att bedriva utrikeshandel. I stället för ryggont riskerar dagens investerare eller handelsman att få musarm.