Myntens mervärde och kärleken till hobbyn

av Werner

Att uppskatta mynt i god kvalité är en sak. Det är dock så mycket mer än myntet man köper när man köpen ett lyxmynt i hundratusenkronorsklassen. Det klockrena exemplet är kanske den så kallade sturemarken (om man skall kalla det mynt) som nu auktioneras ut, eller varför inte de tidiga dukaterna. Sällsynthetsmässigt kan det finnas mynt som är svårare, men sedan gammalt har stormynten fått en speciell status. När ett föremål betingar sådana priser händer något. Myntet förblir det samma rent fysiskt medan det även blir en statussymbol. Hela idén bakom branding är att skapa ett mervärde – en produkt som är mer än produkten själv. Mynt i högre valörer har i min mening helt enkelt haft bättre marknadsförare än mindre valörer. Det man i och för sig kan invända med här är att större valörer som sådana ofta är svårare att få fatt i, även om det finns småmynt med vissa årtal eller varianter som är lika sällsynta som ett visst dalermynt från till exempel 1540. Men vad är det man är ute efter?

För min del rör det sig ofta om samtidskänsla och en god historia. Detta kan man ofta få sig till livs lika mycket i en ettöring som i en riksdaler.

Den irländske skribenten och dramatikern George Bernard Shaw (1856-1950) skulle säga att samma fenomen som ligger till grund för stormyntens värde även är grunden till kärlek vilket han uttrycker så här: ”Love is to greatly exaggerate the difference between one woman and another.”

Vad gäller kärlek så förhåller jag mig något skeptisk till en sådan cynism. Även om en vän till mig pratar i varmare ordalag om sin myntsamling än om sin flickvän, så vill jag nog trots allt stå upp för en kärlek bortom kvalitetsskalor och XR-märkningar.