Såld sturemark

av Werner

För några dagar sedan såldes Sturemarken på auktion i Tyskland. Klubbat pris blev betydligt bättre än i fjol. För mer än dubbla pengarna föll klubban vid 105.000 euro. Orsakerna till den stora diskrepansen i pris går det naturligtvis att diskutera kring. På sin egen hemsida framför Ulf Ottosson sin tolkning av resultatskillnaden. Vilken tolkning man än tyr sig till står det klart att det spelar stor roll vilket forum man väljer att sälja sina mynt på. Marknaden utvecklas, och det sker snabbt och kraftfullt. Jag talar nu om alla sorters antikviteter. Trots den nya tekniken med informationsspridning och öppenhet blir det mer och mer viktigt med direkt kundkontakt. Jag skrev tidigare under sommaren om de större internationella auktionshusen och hur de förändrar sin verksamhet. Bort med stora lokaler och filialkontor. Fram med riktad reklam, direktkontakt och säljare som letar upp köparna personligen.

Riktigt så enkelt är det kanske inte. Det spelar stor roll vilket kundsegment man vänder sig till. Tradera är svårslaget då säljarna ofta inte har några större omkostnader som lokaler och dylikt. Där kan man agera på ett annat sätt. Ska man sälja dyrare saker kan det visa sig i framtiden att det inte går att ha en passiv hemsida, ge ut auktionskataloger och vänta på köparna. Kanske är många handlare bortskämda då det i denna bransch ligger mycket arbete på köparna då det gäller att leta upp mynt på mässor och auktioner. Hur bör branschen på bästa sätt möta en internationalisering och ökad efterfråga? Köparna finns, men i vilken utsträckning får man tag i säljarna när man inte kan erbjuda marknaden bästa priser? Kan vi förvänta oss att nästa auktion som Nordlinds håller i Tyskland kommer att generera de högsta resultaten?