Antikens skimmer II

av Werner

Det finns två frågor inom numismatiken och myntsamlandet, lika eviga som Zarathustras eldar.

  1. Falsk eller äkta?
  2. Hur många ex finns det?

Så hur är det nu med det romerska guldmyntet i tidigare inlägg?

För att ta exemplaret med hål i som är avbildat så har även det pendlat mellan falskt och äkta. Michael Crawford själv (erkänd expert inom området) falskförklarade först detta mynt. Han hade då bara sett det på bild. När han så småningom fick se myntet i verkligheten ändrade han sin ståndpunkt. Så finns det ett falsk exemplar på British Museum som tillhört Georg III (1760-1820). Samt en handfull andra exempel.

Så hur många äkta exemplar finns det då i privata händer. Låt oss säga som det är – få vet och många gissar. Själv gjorde jag nog en tämligen medioker gissning, eller snarare litade på en ganska osäker källa. Kan vi kalle den för XR i stället –  en till fem ex i privata händer. Myntet har ju trots allt fortfarande ett inte helt obetydligt värde…

Det är väl även den gängse trenden bland myntauktionisterna att vara lite försiktigare med raritetsbeteckningar. Har man ingenting sagt så har man inte sagt för mycket. Så är det ju även så att exemplar dyker upp från fynd, gamla samlingar och gud vet var. Mynt försvinner även, åtminstone från privata händer och ibland helt och hållet verkar det som.

”Inte okunnighet, men okunnighet om okunnigheten, är kunskapens död”.

Alfred North Whitehead