Slutnot Bonde

av Werner

Budspadarna ligger still och stridsdammet har lagt sig efter de häftiga budfighterna om Bondemynten. Många är de samlare som nu i lugn och ro kan studera sina klenoder med proveniens Bonde.

 

Kvar sitter en stridshärjad general och begrundar de nya erfarenheter som dessa sex bataljer givit honom. Generalen heter som bekant Ulf Nordlind. Han är dock noga med att påpeka att han haft en gedigen officersstab runt sig som gjort projektet möjligt i det format som det utfördes.

I ymnigt snöande och hård motvind beger jag mig till Karlavägen 46 för att få höra Ulfs tankar kring hela detta projekt som nu är till ända.

 

Utan att Ulf visste vilken vändning det hela skulle ta så tog äventyret sin början under året 1988. Den sista fideikommissinnehavaren, Carl Jedvard Bonde, avled detta år och en inventering och värdering skulle utföras. Uppdraget att värdera myntsamlingen gick till Ulf Nordlind och Hans Hirsch. De utförde detta uppdrag och återgick sedan till sina vanliga sysslor. Åren gick.

 År 2006 började det röra på sig igen. Nordlind blev kontaktad. Det hade blivit dags att sälja samlingen. Värderingen som utfördes 1988/1989 anses ha blivit gammal och behöver uppdateras. Detta görs. Man vill även ha råd om hur en avyttring av samlingen skulle kunna gå till. Nordlind avråder från att försöka hitta en köpare på hela samlingen – den är för svårvärderad för det. Att auktionera ut mynten bör vara lämpligast.

 

Nu när Nordlind vet att samlingen skall säljas vågar han kanske hoppas på det bästa. Veckorna blir till månader. En tid som förmodligen känns lång för Ulf. När fyra månader gått förmodar han att uppdraget gått honom förlorat. Vid det här laget har ett antal olika möjliga avyttringsvägar disskuterats inom familjen Bonde och deras rådgivare. Vem som skall få uppdraget står ovisst. Men så kallar man på Ulf igen.

Vid det här laget kan det vara värt att rekapitulera något för att se vilken tajming som råder för Nordlind. År 2004 lägger Ahlströms mynthandel ner sin verksamhet och ett tomrum uppstår på marknaden. Nordlind får förfrågan om att arrangera en auktion för en samling som blir nummer ett för Nordlinds mynthandel och som går av stapeln 2006. Tack vara denna auktion har man ett ”arbetsprov”, om man får uttrycka sig så, att visa upp för de som ansvarar för avyttringen av Bondes myntsamling – ”så här skulle man kunna göra”. Somliga har spekulerat i att Nordlind visste att han skulle få uppdraget att sälja Bondesamlingen när han höll auktion nummer ett. Men det är nog snarare troligt att det var tack vara den auktionen som han  fick möjlighet att få uppdraget att sälja Bondemynten. Utan den meriten hade det förmodligen varit omöjligt att få uppdraget.

Som sagt, man kallar på Ulf och saken står klar – det blir Nordlinds mynthandel som får det förtroenderika uppdraget att genom auktion avyttra den Bondeska myntsamlingen. Ulf kände hur en ängel gick genom rummet när han fick detta besked. Jag förstår honom.

Så hade startskottet ljudit. Följande sommar satt Ulf nedgrävd i auktionskataloger för att reda ut provenienser och annat inför kommande auktioner.

Resten är vid det här laget mynthistora.

Nordlinds mynthandel kommer även framöver bedriva auktionsverksamhet. Först ut blir Hagandersamlingen som säljs i sammarbete med Künker. Katalogen finns att köpa i februari 2011. Fler auktioner kommer hållas säger Ulf. Dock kommer de inte ta emot allmänna inlämningar. Några få bättre samlingar kommer säljas i sin helhet.  

Så vi har nog en hel del spännande att se fram emot även i framtiden från Nordlinds mynthandel.