Våren i antågande

av Werner

Min son har börjat ta sina första steg. Inte helt stadigt och med ett fast grepp om mamma eller pappas hand. Men man ser en tydlig iver och vilja att kunna ta sig fram själv. Skratt av tillfredställese och stolthet bubblar ur honom när han lyckas ta sig över en tröskel eller annat hinder. Våren är i antågande så vi tar några rundor på altanen när temperaturen tillåter. Kommer att tänka på ett stycke ur den mynt- och boksamlande skalden Snoilskys verk Vandraren.

 Vandraren till det sovande gossebarnet:  

Ljuf är din sömn!
Liksom i himmelsk hälsa
Badar du — andas så lugnt!
Boren ofvan ruiner
Af helig forntid,
Lef i hägn af dess ande!
Hvemhelst han öfverskyggar
Skall i gudalik tillvarelse
Dagarne njuta.
Frodas i knoppande lif,
Du, den strålande vårens
Härliga smycke,
Lys och led dina bröder!
Och fäller du blomsterhöljet,
Må ur din barm
Växa en ädel frukt
Till mognad i solen!

 Vandrare och vandringsmän är återkommande begrepp i Snoilskys diktvärld. Vandraren eller främlingen hjälper oss då att se saker med ”den andres ögon” – att se skönhet där vi blivit hemmablinda. Själv låter jag vandraren hjälpa mig att se detta vandrande mirakel i min vardag.

Bilden ovan är en ganska ovanlig vinjettbild från ett 1700-talsplakat passande våren.