Kategori: Banker och ekonomi

Tack för allt!

Riksbanken lanserar en kampanjsida med anledning av 50-öringens försvinnande i september. Där finns en del historik och information om hur det hela ska gå till. En trevlig liten hemsida väl värt ett besök.

Saknad av få

Den 25:e denna månad beslutade Riksbanken att slopa 50-öringen. En riktig åldring går således till graven. Öret är ju betydligt äldre än kronan som infördes så sent som 1873 medan den första ettöringen spåras tillbaka till Gustav Vasa. Våra pengar och valutor är knappast statiska och bör heller inte var det. De måsta anpassas till nya tider och förhållanden. Slopandet av 50-öringen är dock en liten sak av framför allt praktisk natur.

Vi får se hur långt vi har till Kinas förslag om en internationell supervaluta. Jag gillar den tanken – helt i min linje. Min tanke är dock att en sådan valuta i första hand skulle gälla på internationell nivå som en valuta utgiven av världsbanken. Alla internationella skulder och betalningar kan ske med den samtidigt som den fungerar som en räkneenhet i internationella samanhang. Jag ska dock inte trötta ut er med alla mina tankar kring detta. Under tiden får vi njuta av de olika motiven på våra enkronor och hoppas på en spännande fortsättning på den påbörjade serien ”minnesenkronor”.

Bankkris

Trots att jag har läst ganska mycket historia händer det fortfarande att jag blir förbluffad över hur ofta man finner likheter med vår egen tid i det förgångna. Hur människor tänkte, agerade och vilka problem de ställdes inför. Människor är och förblir människor. Det samma tycks gälla för banker. Banker är i sanning institutioner som aldrig lär sig av historien. Misstagen upprepas grovt, kraftigt och klumpigt.

Jag bläddrade i dag i ett beslut från riksdagen som hölls 1668. Ett intressant år i den svenska bankhistorien. Sveriges första bank hade gått i konkurs efter allt för ivrig sedelutgivning utan säkerhet bakom sedlarna. Känns det igen på något sätt? En ny bank grundades detta år vilket i dag är världens äldsta centralbank.

I paragraf IV behandlas bankens funktion på ett sätt som känns högaktuellt i dagarnas finanskris. I beslutet konstaterar man att /…/ jämväl när alt missbruk blifwer affskaffat för ett sådant wärk [kommer man kunna] winna större styrka och trygheet.

Det står också att läsa att ”Eftersom och Wij oss på det kraftigaste hafwa förbundet densamma at förswara, beskydda och handhafwa så at then som sielff några penningar i Banco insäter /…/ skall ofehlbart och utan någon exception och inwändning uthi thetta /…/ kunna theröfwer råda och commendera effter sitt eget goda nöye och behagh.”

Vi får hoppas att även dagen insättare får råda över sitt kapital i enlighet med sitt eget goda nöje och behag. Då som nu, och många gånger där emellan, står det till skattebetalarna att betala notan.

Personligen har jag i detta fall lagt pengarna på ett trevligt 1600-talstryck.

Myntsamlare som kommer över detta tryck bör även titta på paragraf fem som behandlar myntväsendet.

 besluth-1668

Sweriges Rijkes Ständers Besluth, Giordt och belefwat af them enhelleligen, på then allmenne Rijkzdagh, som höltz och slötz i Stockholm den 22. Septembr. Åhr 1668.

Tryckt i Stockholm, hoos Ignatium Meurer Kongl. Booktr. Åhr 1668.

Kontanternas höst?

Det senaste året har de svenska bankerna noterat en minskad efterfrågan på mynt och sedlar. Är det ett steg närmare det kontantlösa samhället? För drygt ett år sedan hade The Economist rubriken ”The end of the cash era” på första sidan.

Som procent av BNP har andelen sedlar och mynt i omlopp mer än halverats sedan 1950-talet, från cirka 10 procent till omkring 3,5 procent. Den sista december 2007 uppgick utelöpande sedlar och mynt till 114 miljarder kronor. För att möta det minskade behovet av kontanter kommer Riksbanken att sälja en del av sin valutareserv för att köpa sedlar av bankerna.

Om detta skriver Dagens Nyheter och naturligtvis Riksbanken i sitt pressmeddelande.

Under de senaste femton åren har emellertid utvecklingen planat ut. Användningen av kontanter har inte minskat på samma sätt som tidigare. I nominella termer har mängden kontanter faktiskt ökat. Tittar vi på statistiken över uttag i uttagsautomaterna så finner vi att det samlade transaktionsvärdet har legat ganska konstant runt 275 miljarder kronor per år under hela 2000-talet. Antalet kontantuttag har legat runt 320 miljoner.

Betyder detta att vi nått en nedre gräns för hur mycket kontantanvändningen kan minska? Jag tror inte vi ska vara säkra på det. Dels kan vi notera de senaste månadernas nedgång i efterfråga. Kontanter är även fortfarande dyra att transportera och hantera och senare års rån på värdetransporter har inte gjort hanteringen billigare. I slutändan är det vi som konsumenter som på olika sätt betalar de kostnaderna. Bankerna ”klarar” sig alltid. Men att vi svenskar gillar våra kontanter mer än de flesta bedömare trodde för några år sedan, det måste vi nog konstatera.

Även om utvecklingen är sådan att användningen av kort har ökat snabbt, checken har försvunnit, gireringar, överföringar och autogiro används allt mer och marknaden utvecklas kring e-handel, tror jag att det kontantlösa samhället är lika långt borta som det papperslösa samhället var när man började tala om det en gång i tiden (tror jag fick till bloggens hittills längsta mening här). Det kommer alltid att finnas ett behov av sedlar och mynt, även om de kontanta transaktionerna fortsätter minska som andel av BNP. Kontanter är ett effektivt betalningsmedel för vissa ändamål och kommer att fortsätta att vara det. Trots den digitala utvecklingen dignar dagens kontor av papper.

Det skulle vara läckert om jag blev motbevisad. Det ser jag gärna fram emot. Talar vi om en mer avlägsen framtid och i geografiskt små områden blir utgångsläget även ett annat.